Vi är så många som vill ha en hjälte att dyrka. Och Julian Assange (bara namnet!) verkade så lämplig. Grundare av Wikileaks, ständigt på resa och på flykt undan USA:s underrättelseväsen. Kämpen för yttrandefrihet och öppenhet på näten kontra de som ville dölja vad t ex USA:s soldater gör mot civilbefolkningen i Afghanistan.
Assange tas emot som en frälsare och en rockstjärna. Inte konstigt kanske om han börjar bete sig som en sådan: Egofixerad diva som tar för sig av alla villiga groupies. Han behöver inte anstränga sig och inte vara varken jämställd eller gentleman, de vill hursomhelst ligga med honom och han är som en sann slampa inte intresserad av något förhållande (87% slampa säger Assange själv: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/skvaller-inleder-informationskrig_5814809.svd. ) Under 10 dagar i Sverige har han sex med två olika kvinnor, som inte är riktigt nöjda och som råkar jämföra sina erfarenheter. Det blir en promenad till polisen och så småningom en anmälan om våldtäkt.
Fast är det egentligen våldtäkt? Anser kvinnorna själva det vara våldtäkt? Eller är de bara missnöjda med att han inte respekterade deras önskemål om användning av kondom och att han sedan vägrade testa sig. En rimlig önskan med tanke på Assanges livsstil. Här står om vad han anklagas för:
http://www.guardian.co.uk/media/2010/dec/17/julian-assange-sweden
"Both complainants say they did not report him to the police for prosecution but only to require him to have an STD test."
Här är en rolig men knappast trovärdig serie om histiorien:
http://satwcomic.com/leaking
Att ha samlag med någon som sover räknas i alla fall som våldtäkt nuförtiden i Sverige. Men vaknar man inte då? Och även om man skulle vara för sömnig för att göra motstånd, kan ju man säga ifrån efteråt att det inte är ok. Ingen av kvinnorna tycks ha sagt ifrån på skarpen. Och därför tror jag inte han blir fälld för våldtäkt. Jag tycker också att kvinnor får säga rent ut vad de inte vill (och vad de vill), vi kan inte begära att männen ska vara tankeläsare. Eller att de ska avläsa mimik och kroppsspråk så vi slipper säga något rent ut. Vi måste våga vara besvärliga och bråkiga, annars kommer övergreppen/dåligt sex att fortsätta.
Det bästa med den här historien är att kvinnor börjar prata om det. http://prataomdet.se/
Det är iofs inte bara kvinnor som är offer, även män. Men varför kommunicerar vi inte? Varför går vi med på sådant som inte känns bra? För att vi vill anses frigjorda och inte frigida? För att vi tror att "alla andra gör så" och vi måste givetvis vara som alla andra?
Jag har förstås också en berättelse om när jag inte sade ifrån. När jag satt i biomörkret började plötsligt den för mig okände killen bredvid mig tafsa mig på benen. Hans hand rörde sig längre och längre upp. Till en början satt jag som förstenad. "Det kunde inte vara sant! Jag måste ha blivit tokig!" Till slut släppte försteningen och jag flyttade mig några stolar bort. Men varför skrek jag inte "Ditt jävla äckel, sluta tafsa på mig!" Nej, jag skämdes. Jag hade ju inte gjort något fel. Men jag skämdes dels för hans skull (hur kunde han göra något så hemskt), dels för min egen skull (varför hade jag reagerat så långsamt). Jag hade givetvis uselt självförtroende och var van vid att andra hade rätt för de var många/starkare. Fast alla kvinnor kan ju inte ha samma dåliga självförtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar